Har låtit mig dras med, dvs ”Carried away” jag såg med andra ord SATC filmen. Utan att vara en filmförstörare kan jag säga att den handlade om förlåtelse och vänner även om det såklart fanns kärlek och förhållanden med.
Riktig vänskap som de fyra har är enligt mig extremt sällsynt. I nöden prövas vännen heter det och det är så sant. Själv är jag extremt lyckligt lottad som har två äkta vänner i M och A. A har varit min vän i 38 år och den enda som fanns där när nöden var stor. M träffade jag efter det men vågar lägga mitt liv i pant på att han är just en sån äkta vän som ser bortom sig själv när jag behöver honom.
A och jag testade på SATC tjejernas liv under ett par år, samma fallgropar och samma hisnande bergodalbana genom ett antal förhållanden med, fotografer, gogopojkar, pendlande till Paris, svekfulla lögnare och en manlig hora. Självklart umgicks vi med lika fabulösa gayvänner som SATCarna. Till den mixen hörde också ytterligare ett par kvinnliga bekanta som gjorde oss till fyra vilda kvinnor som upptäckte världen. Kärleken till Stockholm för min del är nog lika stor som Carries är för New York och även om jag än så länge inte spenderat samma summor som henne på skor så finns det helt klart paralleller. De slutar visserligen där för det som gör mig lycklig är inte cocktails and dreams. Jag var bara en motvillig partypingla som visst hade galet skoj men som faktiskt känner mig för gammal för ”dagen efter”. Jag vill ha ett lugnare liv och hoppas jag är på väg mot det hela tiden.
Sen finns det de jag trodde var mina vänner men som tydligt svek och de har gjort mig till en sämre människa, då jag inte för mitt liv kan förmå mig att förlåta dem. Det krävs en betydligt bättre människa än jag för det. Å andra sidan har de heller aldrig vågat be mig om förlåtelse ansikte mot ansikte. Ytterligare en skillnad från SACT-damerna.
Men just idag när jag sitter här själv i mörkret och skriver, känner jag mig trots det lyckligt lottad som har fantastiska människor i mitt liv.
Må jag vara en lika bra vän för dem!
