Kom hem frĂ„n begravningsbyrĂ„n och kĂ€nde att jag mĂ„ste ha förĂ€ndring. Gick ner till frissan och gav i stort sĂ€tt fria hĂ€nder. SĂ„ nu har jag uppklippt hĂ„r med snedlugg. Luggen fĂ„r ni inte se för jag Ă€r verkligen söndergrĂ„,ten men sĂ„ hĂ€r ser det ut baktill. RĂ„ttfĂ€rgat Ă€ven kĂ€nt som mellanblont. Skulle behöva lite varmare fĂ€rg men det fĂ„r bli nĂ€sta gĂ„ng. Jag har verkligen babyfjunigt hĂ„r. đ
NĂ€r jag kom hem frĂ„n mitt besök hos mamma i kapellet lĂ€t jag min telefon ligga kvar i vĂ€skan. Men sĂ„ ringde nĂ„gon och nĂ€r jag plockade upp telefonen fanns ett meddelande pĂ„ den frĂ„n INGEN som löd ”Ingenting att Ă„ngra”. Jag valde att inte kolla vidare utan tĂ€nkte att jag kan lĂ€sa messet nĂ€r jag pratat klart. SĂ„ jag svarade, det var frĂ„n PAR och de ville sĂ€lja adresser… Nej tack!
NÀr vi lagt pÄ var meddelandet borta, det finns inte nÄgonstans. Har Äterskapat det för att illustrera. Mycket mÀrkligt. M har en idé om att det Àr ett systemmeddelande i iPhonen. NÄgon som vet om det Àr sÄ?
Idag fick jag Àntligen trÀffa min mamma och fÄ nÄgon form av riktigt avsked. Det slÀppte mÄnga knutar att se henne ligga dÀr i kapellet. Det kÀndes som hon redan var fri frÄn sin förrÀdiska kropp. Jag sÄg min mamma men samtidigt saknades mycket av henne bÄde i ansiktsdrag och sjÀl. Det var vÀldigt fridfullt och lite som en begravning utan kista.
Men sÄ hÀr minns jag mamma och det hÀr Àr en bild av mamma jag vill ha kvar.
Ett fridfullt farvÀl, Àven om jag önskar att jag fÄtt prata med henne, tala om hur mycket jag Àlskar och saknar henne och att hon dÄ skulle höra mig. Nu kan det ju inte bli sÄ, men detta möte var till viss del befriande. Synd att jag tvingades vÀnta sÄ lÀnge, Àven om det gav mig tid att landa och samla mig sÄ blev vÀntan för lÄng.
Jag fick reda pÄ att min mamma gÄtt bort. M Àr i Indien och min pappa svarade inte i telefon just nÀr jag ringde. Jag ringde min bÀsta vÀn A som mötte mig pÄ stan nÄgonstans i tÄrdimmorna. Jag tÀnkte att hon tog lite extra lÄng lunch. Men nej hon stannade med mig pÄ Sturekatten hela dagen tills de stÀngde och sen ytterligare flera timmar. Har inte fÄtt trÀffa min mamma Àn dÄ hon skulle tas till sjukhuset för obduktion. Det kÀnns brutalt men jag antar att det Àr normalt. Jag ska fÄ se henne senare.
Men just nu Àr jag bara sÄ vÀldigt tacksam över A som Äterigen fanns dÀr och grÀt, pratade och mindes med mig. Jag Àlskar dig A.
(Vill ocksÄ berÀtta om och sÀga tack till tjejen pÄ Thomas Sabo pÄ biblioteksgatan som jag inte kÀnner alls, jag gick in dÀr frÄn kylan för att vÀnta pÄ A. Och möttes av en lite förrymd Yorkie som smitit upp. Hon bad om ursÀkt, men med knappt förstÄbar röst fick jag fram att mamma dött och att den lilla hunden fick mig att mÄ bÀttre. Tjejen sa inte sÄ mycket mer Àn accepterade och bekladae och lÀt mig vara mitt upprivna jag. SÄ gick hon och hÀmtade hund nummer tvÄ. De var sÄ helt bedÄrande och sÄ absolut kÀrleksfulla med mig en okÀnd mÀnniska att jag för en stund blev varm, lugn och mjuk inuti. Det gjorde den stunden sÄ mycket lÀttare.)
Man fĂ„r vad man förtjĂ€nar heter det och OK jag hade kul nog för att lida idag. SmĂ€rtan i min högra arm efter go cart körningen Ă€r i det nĂ€rmaste outhĂ€rdlig… Jag vaknade tidigt tidigt av smĂ€rtan. Fick gĂ„ upp ta Alvedon och ett hettbad för att musklerna skulle sluta skrika. Det kĂ€nns som om nĂ„gon stĂ„t och boxat mig pĂ„ armen. Huvudet gav sig dock snabbt tack och lov. men armen vill inte anvĂ€ndas alls. Toppen nu vet jag att jag hade kul igĂ„r đ
