Skönt, jag är inte fullkomligt galen för att jag älskar skor och vrider på huvudet när ett par läckerheter passerar. Jag reagerar både på män och kvinnoskor. Inte så att det rinner till, men jag blir glad för någon har förgyllt min dag. >Enligt en global studie är tår och fötter den kroppsdel som flest människor reagerar på hela 47 procent, men objekt som förknippas med dessa kroppsdelar alltså skor, stövlar och andra fotbeklädnader hamnade högst på listan, 64 procent gick igång på något sätt.
Jag har skrivit om min kärlek till skor tidigare och även den makt en välformad fotbåge i ett par fabulösa skor ger. Nu har jag fått det bekräftat!
Jag skulle spacklat upp mig och dragit på mig den kritstrecksrandiga power suiten i kombination med höga klackar. Då brukar de stå i givakt. Men det gjorde jag inte, ska det verkligen behövas? (Kom i säckiga jeans, långärmad t-shirt och håret i slarvig tofs)
Har nämligen varit på banken för mitt eget företags räkning. I går kom jag 17:30 (De stänger 18:00) tog en nummerlapp vid ”kassa”, väntade tålmodigt på att det skulle bli klara med kunden före. När klockan var 17:55 kommer en kvinna och lutar sig nochalant fram över disken och säger ja och vad vill du? I snäsig ton.
Jag förklarar mitt ärende varpå hon snäser ja men det ska du ta med ”företag” om de inte smitit tidigare. Fast du kan ju inte komma med det fem i! Ilsken går jag därifrån och funderar allvarligt på att byta bank. (Sen kom jag hem och fick ännu tristare besked, så jag kom av mig)
Gick till banken idag igen. 17:30 ringer jag på klockan vid ”företag”. Jag slipper vänta den här gången. Upprepar mitt ärende vilket de inte kan hjälpa mig med då jag är vid ”fel” kontor! Va fan… Antingen är de väl Handelsbanken eller så är de inte det, annars borde de ju heta Norrmalmstorgsbanken och Kungträdgårdsbanken!? Ja då vill jag byta till ert kontor säger jag. Ni har de öppettider jag vill så jag vill vara kund här istället. Får rådet att ringa det andra kontoret som han dock tror har stängt. Han vill tydligen inte heller ha mig som kund på just hans kontor. Morrr. Fast just nu har jag annat att ta i tu med, men de ligger risigt till!
När jag var 15 år hände en liknande sak på NK… Min mamma hade hängt undan en skitdyr kappa som hon ville att jag skulle prova. Som den tonåring jag var kom jag inlodandes i träningsoverall (Mode på 80-talet) gympadojor och håret i en slarvig toffs. En snäsig expedit försökte efter att har mönstrat mig uppifrån och ner att köra iväg mig för att jag rörde vid tänkabara inköp. Då dyker min mamma upp snofsig som den värsta örstemalmskärringen. Tjitjing säger det i expeditens ögon och hon glider snabbt fram till mamma som en liten vessla.
-Jag har hängt undan den där kappan till min dotter!
-Jag vill inte ha den, jag handlar inte av otrevliga häxor! Säger jag vänd mot expediten, vars axlar rasar ner och hon ser bestört ut.
Mamma som kan vara en mycket klok och förstående mor fast hon är en… ehhh glöm det. Hon förstog i alla fall att något inte stog rätt till och säger.
– Nej då ska vi inget ha!
Varpå vi tågar ut.
Ja så kan det gå om man går efter utsidan!
På tal om utsidan så fick jag reklam med rolig adressering som fick mina tjuriga läppar att försöka dra sig upp mot öronen igen. Nu vet jag, det krävs ingen power suite! Jag får bekräftelse direkt hem i brevlådan!
Visst är det fantastiskt när man känner sig så där extra fräsch på måndagsmorgonen? Vaknade hyfsat OK med lite hjälp av Nicke som tyckte att han behövde lite morgongos, detta demonstrerar han genom att skrika i mitt öra tills jag reagerar(för er som missat det så är Nicke min ena katt). Om man bortser från skriken i örat innan jag sömndrucket lägger armen om honom och han kryper intill och lägger sig så är det ett fantastiskt sätt att vakna på.
Jo det är mysigt med kissar förutom att de fäller. Klädde på mig i morse efter att ha gått ett varv med rollern över min svarta klänning och så begav jag mig till jobbet. Väl på kontoret under lysrörens förlåtande och ombonade sken insåg jag sedan att jag inte missat några hårstrån, jag var täckt från topp till tå. Min klänning liknade mer en mohairtröja från det glammiga 80-talet. Så därför blir det ett inlägg á la modeblogg om dagen outfit. Det blir dock en dagens outfit utan bilder vilket nog kan anses som helt åt skogen, men jag gör som jag vill!
Förutom när katterna bestämmer. Tur att jag är en erfaren �?kissemamma�? med klädvårdsroller i skrivbordslådan.
Tags: dagens outfit, katthår, uppvaknande
Skotävling!!! Det är ytters sällan jag blir sugen på att delta i bloggtävlingar men den här går inte att motstå. Jag vill ha ett par röda skor med spets. De som följt min blogg ett tag har nog börjat förstå att jag är skofetishist. 
Jag går helt enkelt igång på snygga skor. Alla bloggtävlingar är så klart till för att marknadsföra bloggen, vilket jag tycker är ett juste utbyte. Vill ni också vara med och tävla om ett par piffiga klackar att klampa omkring i så att grannarna får spader då tycker jag ni ska gå till
Maria Vuittons tävling. Inget skulle lysa upp min mörka vår som ett par röda skor! Jo det skulle vara den där resan till maldiverna då.
Tags: Skor, tävling
Beundrar hurtbullen Camilla hon är en riktig liten träningsmaskin. dessutom kommer hon med uppmuntrande ord som kanske biter på mig en dag. I dag föreslog hon i sin blogg att jag skulle ta promenader, jag kunde skippa gåstavarna om det kändes pinsamt. Det är faktiskt inget problem… Mitt problem är mina fisförnäma finrumsfötter (Såna har ni väl hört talas om?). Jag bestämde mig för många år sedan att jag skulle börja träna, stavgång skulle det bli. Shoppade tränings BH-ar, stavar, byxor…Ja ni vet kittet! En kompis som jobbat som personligtränare skulle få vara slavdrivare. Jag skulle helt enkelt inte ge mig själv några ursäkter.
Sagt och gjort hon släpade ut mig på min första stavgång, på 30 sekunder var jag högröd och svettig (Hon var opåverkad). Ja ja bara jag tog mig runt den utsatta promenadvägen skulle jag vara nöjd. Vi gick och gick hon drog lite i tempot och jag sackade som den äkta slöhög jag är (Kunde dock promenera i evigheter i flippisar i NY, förklara det om ni kan).
Så kom vi dåen tredjedel av distansen då började jag pipa om att mina fötter nog inte skulle hålla. Ähhh sa J. jag kan ta dina stavar om du vill! Jag tittade oförstående på henne, var hon inte riktigt klok? De var ju de som höll mig uppe. Nu skrek mina fötter, jag tvingade till mig ett stopp vid en parkbänk (vägrade gå). Slet av mig skorna. Det var blod överallt i högerskon! Haltade hem för det gick inte att fuska med buss. Har sedan försökt hitta skor som inte äter upp mina fötter, än så länge har det inte hänt. OK så fötter kan härdas in sägs det. Problemet är att jag kappt tar mig runt kvarteret i träningsskor som är gå/träningsvänliga. Det lär ta 700 år att vänja mina fötter vid ett par skor. det tog ett halvår att läka såren efter den där första rundan. Behöver jag säga att stavarna numer är parkerade på vinden?
