Att vara en älskad vän är något man ska sätta värde på, jag har flera vänner som älskar mig och som jag älskar tillbaks, men jag behöver mer. Egot i mig som vill ha mer i mitt liv än de vackra människor som finns där. Samtidigt är jag inte beredd att ge mer av mitt hjärta till någon annan än dem som redan fått en bit.
Jag är inte oförmögen att älska dem som fått av det jag har, jag kan bara inte ge mer. Mitt hjärta har redan varit slut upptaget av kärlek i många år redan, vilket också gör att jag dömt mig själv till att vara ensam med en tomhet i bröstet där hjärtat borde sitta då jag inte fått matchande bit tillbaks. Det förstärker bara min livskris halva livet har gått och jag har inget, är inget och är otillfreds med livet. För 10 år sedan blickade jag framåt idag blickar jag bakåt och ser inte längre någon framtid.
Den som fått mitt hjärta kommer att behålla för jag kan inte ta det åter. Jag har heller inget mer kvar att ge. Jag hoppas att mitt utdelade hjärta kommer att förvaltas väl och att det utdelade kommer att få vara vid liv och vårdas. Jag kommer att vårda de små hjärtbitar jag fått i utbyte för dem jag skänkt bort, för om de dör då gör jag det med. Vilket också skulle kunna vara en befrielse.
Det smärtar i bröstet att vara otillräcklig, onödig och en belastning för dem som betyder så mycket. Älska mig för den jag är, ta mig till dig för den jag är, hjälp mig att vara stark fyll mitt bröst och ta bort tomheten. Missförstå mig inte mina vänner gör att jag inte är ensam men inuti mig finns ändå ensamhetens tomhet som bara fylls av någon speciell. Hur ska jag kunna fylla den platsen när ingen vill ha den då mitt hjärta är förbrukat?
Heja AIK men vinn IFK Göteborg!
Som AIKare sedan barnsben känns det lite konstigt att skriva detta men jag hoppas IFK vinner kvällens match. Jag är en dålig supporter… Jag vet det, för jag har inte slutat att hålla på mitt lag. Men T är IFK-fan, jag tycker det känns både roligare och mer rätt om han får gå hem glad och nöjd. Undrar om det är ytterligare ett steg i min redan djupa 40-årskris? Eller så kanske det kan sägas lite finare, kanske håller jag på att bli vuxen!?
Föresten en annan kommentar från T som fått mig att le. H berättade för T att jag hejar på AIK varpå han utbrister
– jamen då är hon ju en sån där huligan
Kräkas är vidrigt, fast jag gör det som den värsta bulimikern. Har haft extrem näsblod i en vecka nu och tydligen sväljer jag blod när jag sover för jag vaknar med panikspykänsla och så är det kört. Har börjat få ont i magen också, kanske är den irriterad eller så har den fått träningsvärk.
Vidrig känsla är det i alla fall när man tvingas ner på knä över porslinet och magen drar ihop sig, tårarna sprutar för har man väl börjat kräkas känns det som om man aldrig mer ska få luft eller kommer att dra ner äcklet i luftvägarna.
Nej bulimiker blir jag aldrig frivilligt! (hmmm vem blir det föresten…ja ni fattar hur jag menar… )
Jag säger som Jerker
– Ska det vara på det här viset?
Har precis lyft ut en monsterhumla, det verkar som om det blir humleinvasion i år. M har redan hunnit trampa på en mitt i natten, det kan inte ha varit en trevlig överraskning. De små förvirrade varelserna har ju noll koll på vart de flyger. Kanske är det sant att humlor inte kan flyga men de vet inte om det så de gör det ändå… så gott det går. De är ju väldigt söta och inte särskilt aggressiva, men jag gillar dem inte ändå. Jag vill inte att en av kissarna provsmakar en. Föresten bådar inte mängden humlor gott när det gäller getingar, jag vill inte ha en getingsommar! Är det någon som vet vart man kan få tag på getingfångare? Såna där som de har utomlands? Lika bra att förbereda sig i tid!
Har inte haft ljus brinnande på flera år då jag ju har små luddiga illbattingar som inte har respekt för lågan. Tidigare i våras investerade jag äntligen i lite kattsäkra lyktor. Ljus förknippas ju oftast med höst- och vintermörker men jag tycker de lyser upp precis lika bra i vårmörkret. Fladdrande lågor ger hemtrevnad.
