Shit, jag har blivit arg förr på saker som inte funkar som de ska. I morse skulle jag köpa nytt månadskort. Förutseende som jag varit hade jag redan skaffat det nya accesskortet nu skulle det bara laddas. De visade sig vara lättare sagt än gjort. Där stod jag med plånbok blött paraply och tidning i handen och försökte klura ut hur det skulle gå till.
På skärmen står det instruktioner, bra tänker jag för det brukar jag vara bra på. Fast det ska ju helst kännas intuitivt och det gör det INTE.
Kommer på att jag ska lägga kortet som ska laddas mot maskinen i alla fall. Sen vill den ha betalt. Under tiden jag rafsar i min plånka efter kreditkortet hinner den gå tillbaks till startsidan och så håller det på. Antingen hoppar det för fort eller så blir man galen för att det tar sådan tid. Dessutom krånglar maskinen och klarar först inte av att läsa av mit Master Card inte förens jag stoppar in den precis likadant som vid första försöket. Det slutar i alla fall med att det står på skärmen att betalningen genomförts. Så jag går till spärren men det funkar inte. FAN nu är jag jättesen så jag stressar in på pressbyrån istället och står och väntar i kön medans tiden tickar vidare. Slutligen köper jag ett månadskort av den gamla papperstypen. Nu har jag sålunda betalat 1380 kr istället för 690 kr för ett kort som jag antagligen inte kommer nyttja ens för värdet av 690 eftersom jag tänkt cykla en hel del.
Hur som helst, nu är jag skitsen och har blivit av med för mycket pengar så jag ringer SL på tunnelbanan. Jodå jag skulle ha visat upp det nya kortet för maskinen igen efter att transaktionen gått igenom för att det skulle funka. MASSOR med människor missar detta tydligen. Jag undrar bara om de inte tycker det är dags att se över hur det funkar då?
Mitt tips till SL är att göra en infotavla som visar stegen bredvid så att man snabbt kan ögna igenom den innan man börjar då minskar risken att man missförstår eller missar något. Jag tänker i alla fall inte använda de där skit maskinerna igen så de kan lika bra skrota hela systemet. SL suger.
Inte nog med det jag hinner bara komma till centralen och ska byta tåg så är det tvärstopp på blåa linjen och perongen är så full att alla inte får plats när tåget äntligen kommer. Föraren säger att man får ta nästa tåg som står på kö. Jamen det är ju bra för det går inte mot Hjulsta så de tycker tydligen att jag ska byta arbetsplats för att passa dem.
Nu är jag 35 minuter sen efter allt strul som dras från min lön om jag inte arbetar in dem så sammanfattningsvis.
SL har idag stulit :
690 kr i betalning för en månads resor som jag inte fick färdbevis för, inget kvitto heller för den delen! Som jag enligt killen på info linjen automatiskt ska få tillbaks inom 5 arbetsdagar så där kanske jag bara kan se mig snuvad på räntan vilken är obefintlig. Men det ser vi om 5 dagar.
100.80 kr i förlorad arbetstid, som jag aldrig kommer att se röken av
De har bjudit på:
Irritation och en dålig start på dagen
GO SL!
… är det jag råkat ut för nu. (Äckel inlägg) Har varit lite seg som ni säkerligen har märkt. funderade först på om jag skulle föreviga det äckliga med min nya fina kamera, men så blev jag kräkig av bara tanken att behöva se det själv så ni slipper! Så kul har jag det. Faktiskt inte såååå farligt mer än när man ska sova…
Vaknar helt igentäppt med uttorkade läppar, och hals och tankött som torkat sönder. Kan det vara över snart tack?
Pratade med mamma när jag var på väg hem… de hade varit och sett till henne vid 13:00 tiden… men sedan inget mer. Nu låg hon i mörkret helt själv. vid 20:00 hade de fortfarande inte varit och sett till henne. Så jag fick bege mig ut med M. För att hon skulle kunna uträtta behov och få i sig sin medicin som skulle tas vid 20:00. Känns lite olustigt men vi får väl hoppas att det är intrimmningsproblem. Så att de tar hand om henne som det var avtalat.
OK här får ni ett litet smakprov på gårdagens EFIT. Både jag och M gjorde varsin dag. (La som utlovat upp bilderna på vår fotosida ”Bildrutor”
Delvis hade vi ju samma dag men illustrar det olika. Nu är det dags att jaga iväg för att testa nygjorda nycklar så att hemtjänsten kan komma in hos mamma. Antagligen lite fix där handla och sedan leverera nycklarna + borste till mamma.
Känns jobbigt, inte fysiskt men det är jobbigt mentalt att de tvingar hem henne. PÅ Karolinska tyckte de inte det lät klokt att rödakorstets sjukhus skickar hem en så sjuk människa. Det är liksom ingen som vill ta henne alla säger de att hon hör hemma någon annanstans. Så då får hon åka hem… Svensk sjukvård är konstig och suger verkligen. Pratade föresten med chefssjuksköterskan på rödakorset i frredags. Jag blev förvånad för att hon var så aggresiv i sitt sätt när jag ifrågasatte vissa saker. Har ni sett Gökboet? Hon ler men det hon uttrycker i övrigt är otrevligt. Precis så uppfattar jag henne. OK min mamma är extremt besvärlig, men de är stelbenta och otrevliga. Jag ser en patient som en kund alltså är man trevlig även när kunden har fel. Det slutade i alla fall med att jag mer eller mindre fick luren i örat. Konstigt bemötande.
Nåja hoppas den här lösningen kommer funka, för nu blir det som det blir.
Har varit på möte idag med en kommuntant om hur mamma ska klara sig när de skickar hem henne på måndag. Hon kan inte göra något själv inte ens resa sig i sängen.
Bara för att hon mått dåligt och inte velat öva så tycker de inte att hon ska vara kvar. Alltså skickar de hem henne utan minsta möjlighet att ens ta sig till toaletten själv.
OK hon får hjälp 4 ggr om dagen då de kommer och tittar till henne. Men jag tror inte hon kommer kunna röra sig själv på väldigt länge. Och ju längre tid det tar ju svårare kommer det bli för henne att någonsin bli ”rörlig” igen (För hon får INGA hjälpmedel med sig hem bara för att hon inte övat) Hur ska hon då kunna försöka när hon kanske måste? Jag hörde oron och vanmakten i mammas röst när hon förstod att okända skulle komma in hos henne. Hon frågade ”tanten” om jag inte kunde få ta hand om henne mot ersättning. Det hade gått bra för dem. Problemet är att då måste jag ju säga upp mig på jobbet, i de kristider som är nu får jag vara glad att jag kan försörja mig.
Men det gör ont i hjärtat och själen. För mamma må driva mig till vansinne, men det gör förbaskat ont att inte kunna ta hand om henne. Just nu sitter jag med tårar som rinner och en stor klump i halsen. Fan fan fan…
Konstigt nog känns det som om det tar mer energi att inte kunna vara med henne och hjälpa henne än att kunna vara det. Det ser ut som om 2009 blir minst lika jävligt som 2008.
Ja nu vet ni lite mer varför det kommer lite färre inlägg än vanligt, jag orkar inte bara skriva om elände.
Det tycker...
