Jag har ju sagt att jag aldrig skulle handla lakan pÄ Himla igen, det efter ett problem dÀr vi kom hem med enbart underlakan och örngott i galen grön fÀrg och sedan kunde de inte hjÀlpa oss att fÄ fram pÄslakan. Ja historien Àr egentligen lÀngre Àn sÄ men arga var vi för vi hade ju spenderar 4siffrigt hos dem + att deras handdukar gick sönder första veckan. SÄ vÄra lakan och örngott har legat och retat inne i garderoben sedan Augusti förra Äret. De sa till och med pÄ huvudkontoret att dessa gick inte att fÄ tag pÄ lÀngre, nu vet vi att de helt enkelt inte ville hjÀlpa till.
SÄ idag var vi och kollade pÄ en evakueringslÀgenhet för oss i Jakobsberg under tiden de renoverar vÄr lÀgenhet pÄ Söder. Vi var tidiga sÄ vi gick in pÄ Barkarby Outlet och dÀr hade Himla en vÀlordnad butik med trevligt bitrÀde som var sÄ hjÀlpsam sÄ. Nu har vi pÄslakan och de extra örngott vi saknade. Fantastiskt. SÄ i natt ska det sovas i nya Àppelgröna Perclelakan frÄn Himla. Det Àr tydligen till Barkarby man ska Äka för att fÄ servicen jag tycker man betalar för i priset, fast dÀr slipper man betala lika mycket för just service.
Eller som M sa, ja nu kanske de fÄr sÀlja handdukar till oss igen ocksÄ. Tummen upp för den tjejen!
PĂ„ ICA har de tagit bort vĂ€rsta Ă„ngesten. Men sĂ„ tycker jag ICA Ă€r i en klass för sig nĂ€r det gĂ€ller det mesta. Lite roligt Ă€r det ocksĂ„ đ
Fick vÀrldsafint besök av min fina bÀstis Annie. Just dÄ var det inte sÄ jÀkligt att vara sjuk Àven om jag tyckte jag vara en ynk. Eftersom det var vÄffeldag och allt sÄ blev det hjÀrtan till middag.
Annie: – Jag gillar hjĂ€rtan!
Cia: – SĂ„ du fĂ„r hur mĂ„nga du vill.
Visst Àr hon fin min bÀstis!?
OK sÄ hon ville inte vara med pÄ bild just idag, men hon Àr vÀrldens bÀsta i alla fall!
Har för första gÄngen i livet legat darrandes pÄ golvet efter att benen vikt sig. Konstig kÀnsla. Ja jag svimmade alltsÄ inte utan rÄkade ut för en panikattack.
Förnuft och kĂ€nsla… Mitt förnuft Ă€r bara nĂ„Ă„Ă„got starkare Ă€n min kĂ€nsla. KĂ€nslan kan dessutom kortsluta förnuftet.
Jag vet att det inte Àr nÄgot farligt som ska hÀnda, men min fysiska respons följer inte alls det mitt förnuft talar om för den. GrottmÀnniskan kommer fram och vill fly, nÀr jag inte gör det fysiskt bryter jag ihop.
SÄledes har jag haft psykbryt pÄ sjukan och sjunkit ihop i en grÄtande darrande hög av okontrollerbara kÀnslor. Fobin knockade mig.
Men vet du, jag har en ny infart i armen nu! Fy fan vad jag Àr bra!
Och om Gunnar skulle lĂ€sa det hĂ€r – Fy fan vad du Ă€r bra du med som hjĂ€lpte mig igenom det.
Inte mer snö nu. Jag vill se snödroppar, tussisar och krokusar. Framför allt vill jag se torr asfalt.
Hur vanliga Àr vÄrdepressioner?
