SkÀmmigt.
Jag insÄg precis att jag inte har bloggat pÄ en hel vecka, skÀmmigt!
Mitt liv mÄste med andra ord vara i trÄk-mode just nu. För vem vill lÀsa om nÀr jag mÄr dÄligt, Àr toktrött efter jobbet. Bara degar framför TVn och försöker sova sÄ fort jag kan.
Ingen vill vÀll sitta och lÀsa det i det oÀndliga? NÄgon gÄng dÄ och dÄ Àr OK.
Men det betyder ju att nĂ„got Ă€r pĂ„ sniskan i livet och att jag mĂ„ste göra nĂ„got mer motiverande och ta hand om mig sjĂ€lv me. Ja inte bara fysiskt utan titta pĂ„ vad som verkligen gör mig glad och lycklig. Min bĂ€stis har gjort precis det. Hon Ă€r smart hon. Hon sa helt enkelt upp sig och sĂ€ger ”Det ordnar sig” och det kommer det sĂ„ klart att göra.
Jag vÄgar inte. Jag Àr inte beredd pÄ att ta den ekonomiska konsekvensen just nu.
Men vet ni nÀr jag fixade den tillfÀlliga lÀgenheten och utflyttningsbeskedet kom bara nÄgra dagar senare dÄ kÀnde jag att saker Àr pÄ rÀtt vÀg.
. Hittade en tunn cykeljacka jag letat efter och sÄ blev det cykeldojor. Jag vill uuuut med cykeln. Problemet Àr ju att jag knappt klarar av att gÄ 500 meter. FAN! varför skulle jag Äka pÄ magsÄr? Shoppade multivitaminer i hopp om att fÄ lite hjÀlp mot min trötthet och vissa konstiga begÀr jag haft frÄn strax innan det att jag hamnade pÄ sjukan. Som att jag tycker det kÀnns som om blött grus skulle vara hur smarrigt som helst och smutsig snöslush fick mig att bli sugen pÄ efterrÀtt. Lite som en gravid kvinna utan att vara pÄ smÀllen. Just det dÀr med grus och sand fÄr mig att misstÀnka att jag saknar nÄgra mineraler. Hoppas vitaminerna hjÀlper för det kÀnns riktigt vrickat att ha sÄna kÀnslor.
