OK SĂ„ jag skulle Ă€lska ett bonusbarn men jag hoppas att jag aldrig behöver svara pĂ„ en frĂ„ga i still med Agnes (hon frĂ„gar sin bonuspappa om han har sex med hennes mamma) , om jag inte Ă€rligt kan svara nej pĂ„ den… Vilken jag sĂ„ klart inte heller skulle vilja!
Hs underbara son T har gjort det igen.. fÄtt mig att le. H gÄr oftast i ù�hood-tröjaù� men sÄ skedde inte denna dag. Kavajen Äkte pÄ, jag antar att H tÀnkte kÀnna in sig lite i sin nya arbetsklÀdsel, dÄ det Àr högst troligt att han kommer att byta jobb till ett dÀr det krÀvs kavaj kanske till och med kostym (Det ser jag fram emot att se honom i, tror det Àr toksnyggt pÄ honom). Ts reaktion var dock inte den som jag har nÀr det gÀller kavaj och kostym. Jag kan se honom framför mig dÄ han med höjda ögonbryn tittar pÄ sin pappa och utbrister
– men varför har du begravningsjackan pĂ„ dig?
Jo det Àr sant jag Àr 37 Är och har köpt mitt första egna strykjÀrn. Kanske inte sÄ konstigt för nÀr jag var 18 och trÀffade min ex-make sÄ hade han strykjÀrn. 12 Är senare nÀr jag skilde mig har jag bott med vÀnner (Bostadsmarknaden i Stockholm Àr ingen lek) och de har alla haft strykjÀrn. Inte för att jag Àr vÀn av denna tingest men ibland mÄste man slÀta till saker har jag insett har jag insett. SjÀlv skulle jag helst slÀta över nÄgon men det Àr en helt annan historia!
Jag tror jag hamnat i en riktig 40Ärskris, kanske en aning tidigt men dÄ kan jag ju leva med den i flera Är. Tokrasade kÀndes som jag stog i hissen högst upp i Empirestate building och sÄ kapade nÄgon hisslinan och jag bara föll och föll. HissjÀveln stannade inte ens nÀr jag kom till botten jag bara föll och föll och föll, var pÄ vÀg till mitt eget privata helvete.
KÀnslorna som kom över mig kan summeras:
Och allt detta nÀr halva livet gÄtt⊠Det Àr inte kul att se tillbaks och inse att jag levt utan att ha nÄgot bestÄende⊠Jag har inget jag Àr inget.
FÄnigt tycker sjÀlv inte om att lÀsa gnÀllbloggar och sÄ sitter jag hÀr och vÀltrar mig i min egen olycka.
GrÄter floder, timmar i strÀck och det finns nÀtter dÄ jag önskar att jag ska slippa vakna dagen dÀrpÄ.
Att orka kravla sig upp frÄn helvetet, just nu kÀnns det som om jag inte ens vill det.
Â
RÀknade efter och det var 23 Är sedan jag höll i en golfklubba senast. Jo jag var en av de lyckligt lottade som kunde vÀlja golf pÄ gymnastiken. Det gav nu vÀldigt lite dÄ jag stog med 15 andra nybörjare som inte hade en aning om vad vi höll pÄ med. VÄrt pro som skulle lÀra oss var Duncan Robinson och det enda jag kommer ihÄg att han sa till mig var ett allmÀnt tilltal pÄ bruten svenska dÄ han var engelsman.
-SĂ„ tar alla var sin klubb
Vi tog vÄr klubba och sen försökte vi trÀffa bollen med den, jag vet att jag var hopplös, oftast rullade bollen fram till ett dike ca 5-10 meter framför mattan. Mer minns jag inte frÄn den djupgÄende starten pÄ min golfkarriÀr.
Hur som helst sÄ tyckte jag att det skulle vara roligt att prova igen och dÄ bÄde H och T redan Àr golfare bar det av till ù�ranchenù�. Jag ska villigt erkÀnna att jag var tveksam till om jag ens skulle trÀffa bollen. Men eftersom jag skulle prova med Hs herrklubbor var det ju safeùŠ kunde ju alltid skylla pÄ det.àFick en klubba som heter Wedge, lÀr visst vara den lÀttaste klubban att börja med. Hör och hÀpna jag trÀffade och den skulle i alla fall ha kommit över det dÀr förbenade diket frÄn skoltiden som jag avskydde sÄ mycket pÄ gympan.
