Några vänner från långt tillbaks kom och gav mig minnen av mamma som försvunnit bland tyngre minnen. Den glad spralliga och busiga mamma. Starka vackra omtänksamma mamma som skrattade mycket. Jag är så tacksam över att de kom och gav mig detta.

Prästen fick också ihop en väldigt fin bild av mamma. Jag förstår inte alls hur hon fick till det så bra från det svammel jag lämnade när jag träffade henne. Jag blev faktiskt väldigt berörd av detta trots att det ju kom från mina egna ord. Hon är en sån präst som får mig att tycka om det kyrkan ger människor som behöver det.

Jag har visserligen gråtit floder och mitt huvud känns som det ska sprängas av gråthuvudvärk men det blev vackert värdigt och kärleksfullt. Kantorn hade själv fått välja musik till början och slutet och jag måste säga att han gjort ett fint val till öppnandet av gudstjänsten för jag kände inte mörk sorg utan ljus sorg när han spelade. Känslor är så svåra att beskriva. Visst känner jag sorg och saknad, men mest känner jag sorg över allt som mamma missar och inte längre får uppleva. Nu hoppas jag hon fått frid, lugn och lycka.

Jag älskar dig mamma!

Alla som eventuellt skulle vilja läsa den är för utspridda. Jag har valt att skicka sorgkort till de som brytt sig om mamma och som hon kan tänkas ha brytt sig om någonstans innerst inne. Känns dessutom mycket mer personligt än en annons. Allt sånt här gör så ont men känns samtidigt renade.

Vi var och köpte 180 grams papper idag och nu är korten klara adresserade och frankerade.

Det är tur att jag har min egen lilla finne M här hemma för annars skulle jag inte fattat vad det var för stora kort som börjat dimpa ner i brevlådan. Det är inga kort utan adresser, ja för såna skickar man tydligen vid dödsfall i Finland. Det är en personligare variant av lyxtelegram, M tror också att en del av intäkten går till något behjärtansvärt ändamål, jag hoppas att det är så.

Känns både fint och jobbigt på en gång när de kommer, tårarna skvalar renande. Har även fått kondoleansblommor av Ms mamma, jättevackra solgula rosor.

Kom hem från begravningsbyrån och kände att jag måste ha förändring. Gick ner till frissan och gav i stort sätt fria händer. Så nu har jag uppklippt hår med snedlugg. Luggen får ni inte se för jag är verkligen söndergrå,ten men så här ser det ut baktill. Råttfärgat även känt som mellanblont. Skulle behöva lite varmare färg men det får bli nästa gång. Jag har verkligen babyfjunigt hår.

Idag fick jag äntligen träffa min mamma och få någon form av riktigt avsked. Det släppte många knutar att se henne ligga där i kapellet. Det kändes som hon redan var fri från sin förrädiska kropp. Jag såg min mamma men samtidigt saknades mycket av henne både i ansiktsdrag och själ. Det var väldigt fridfullt och lite som en begravning utan kista.

Men så här minns jag mamma och det här är en bild av mamma jag vill ha kvar.

Ett fridfullt farväl, även om jag önskar att jag fått prata med henne, tala om hur mycket jag älskar och saknar henne och att hon då skulle höra mig. Nu kan det ju inte bli så, men detta möte var till viss del befriande. Synd att jag tvingades vänta så länge, även om det gav mig tid att landa och samla mig så blev väntan för lång.