För en skärgårdstös som mig så måste en ”bra” naturbild innehålla vatten. de här bilderna är från en tur när M och jag var ute och testade våra Nikon D70. Jag var (är) total novis när det gäller systemkamera. Men allt sitter ju inte i tekniken, ögat ska se bilden också.
Hmmm det ser ut som mjag kanske blir systemkameraägare snart igen. M ger mig ett räntefritt lån till en så att han får en fotopolare ;-). Mmmm dags för lite fotoexpeditioner vart det lider igen. Vi har kollat på blocket men än så länge inget som verkligen passat mig. Vi ska ju till NY och där är det mesta billigare, kommer dock att shoppa kamerahuset i rara Svedala för garantin skull. Den här gången ska jag ha blixt!
Hmmm mest trött nattsvammel… mer nyheter när jag vet vad det blir.
Jag vill inte gnälla… för jag trivs verkligen i mitt ruckel till lägenhet, men en etta(=inget korsdrag) högst upp med södersol…Jo det blir inte ljummet, inte varm, det blir stekhett. balkong är mysigt… på natten. Satt föresten där natten till idag och surfade. Det var lite mysigt… Hmmm började visst gnälligt… men ohhhh svenska sommarnätter…de är ju tok mysiga…
Jag tänker bjuda på två saker som ger mig ett rus av lycka och bara tanken på dem kan ta mig igenom många gråa dagar.
Nr 1. Berg och dalbanor. Den här bilden är från när M och jag avverkade Europas största och snabbaste banor.
Nr 2. Underbart vackra små blommor som blir så mäktiga samlade till en bukett. Men det har något mer som inte kan visas i bild en smygande men ändå stark doft som fyller mig på ett berusande sätt. Jag tror inte jag kan dofta på dem utan att ett lugn av en tillfällig men behaglig inre lycka fyller mig.
Oj det här var det svåraste ämnet sedan jag började med tisdagstema. Det kan bero på att jag har blivit en hård dommare av vad som gör mig lycklig. Visst finns det uppenbara saker som speciella personer i mitt liv eller kissarna. Det finns flera saker men som jag faktiskt inte kan bjuda på bilder av. Saker så starka att de kan få mig i gungning… nåja… Å andra sidan har jag inte kännt att mitt liv varit fyllt med lycka på länge och det gjorde ämnet så svårt för mig.
Lyckan är fullkomlig, M dök upp på eftermiddagen och så bar det av på liljekonvalj letning. Jag som trodde att det inte skulle bli några blommor i år. Men M kan man lita på, han såg som vanligt till att jag fick min längtan stillad. Ut mot Värmdölandet bar det, när vi hittat vår liljekonvaljglänta visade det sig att det var flera som hittat den. Det var ganska utplockat med andra ord, i alla fall vid första anblicken. Så in bland mossa, stock och sten bar det. Naturligtvis hade jag mina bästa Skogsmulleskor på mig. Men förutom att de var lite hala under
sulan så var de alldeles perfekta. Men ju längre in i skogen vi gick ju färre liljekonvaljblad såg vi så det blev till att vända om. Som den sanna naturmänniska M är så lämnade han stigen precis där vi börjat vårt sökande och då…Ja!!! Liljekonvaljer de var gömda under granris och bakom ruttnade träd. Vi började plocka de doftande undren. Fick ihop en liten bukett. M klev ut ur skogen och började följa vägen och även där i diket fanns de. Fick ihop buketten och for i väg till macken för att tanka blommorna (papper med vatten).
Så nu sitter jag här och knarkar doften som fyller hela rummet, ljuvligt!
