Mysecretwindow.se

Det borde vara ett lätt beslut att dumpa den där ciggen, men i dag är en sån där jobbig sluta röka dag, psyket mer än kroppen kräver sin cigg. Hon sitter där som en liten djävul på min axel och viskar förföriskt.
– Jag vill ha dig, jag längtar efter dig
Det värsta är att jag saknar den lilla bitchen jag också, men tanken är ju att hon ska bort och ut ur mitt liv. Trots det sitter jag här och tänker på hur skönt hon smeker mig, kyssarna som fyller mig med lugn, hur hon lockande slingrar sig runt mig, hur gott hon doftar (Jo bara en rökare kan förstå), kärleksfullt berättar hon hur hon älskar mig.

Min lust är min last. Under 20 års tid har hon jobbat på att förslava mig och bryta ner min kropp för att jag ska vara svag och böja mig för hennes vilja. Jag har tacksamt tagit emot hennes tröst under svåra stunder, som en misshandlande partner har hon fått styra mig.

Några som hängde med på 80-talet Känner till Vanna White från Wheel of fortune, min lilla djävul heter Vana Nikotina Black. Och jag kan bara säga att Vana är inte helt lätt att bli av med hon dyker liksom upp i alla möjliga situationer och på alla platser där jag vistas dagligen – jävla stalker! Inte nog med att hon dyker upp över allt, Nikotina är dessutom ett nervgift och hon klampar helt obekymrat runt på mina nerver än mer nu när hon inte får vara en del av mitt liv. Det inte alla vet är att hon är en extremt manipulativ och påverkar hjärnan på liknande sätt som hennes polare Heroina och Kokaina så det är inte konstigt att abstinensen sätter in och att jag längtar efter henne.

Jo… alltså det är självvalt, men när jag gjorde valet kan ju diskuteras. Hur som helst så lider jag helvetets alla kval just nu för röksuget river rätt ordentligt i mig. Jag har varit rökfri i 15 dagar, de första 2-3 var jobbiga men OK…sen gick det bra med några få kittlingar per dag som jag lätt tog mig förbi under en veckas tid. Jag tog nämligen beslutet att sluta röka i New York där det är rökförbud överallt och jag inte hade några invanda mönster som skulle locka mig i fördärvet. Nu är jag hemma igen och jag lider verkligen, jag har svårt att se hur jag ska undvika att bli ännu fetare för när suget blir som värst vill jag gärna knapra på något. Än så länge har jag lyckats hålla mig till nötter och frukt… men hallå… det är också energi… som jag troligen inte förbränner som jag borde. Hur som helst så gör jag ett ärligt försök att bli kvitt giftpinnarna just nu så om jag är extra kinkig och grinig får ni ha överseende… drygt 20 år är svåra vanor att bryta… vilket leder tillbaks till början…gjorde jag valet att plåga mig själv redan då (Jag njuter ju av ciggen)? Eller är det nu när jag valt att sluta som självplågeriet komer in?

Jo rökning dödar fast ibland känns det som det går för långsamt!

Ja jag vet man ska vara försiktig med vad man önskar sig, vissa dagar är bara såna.

Tack och lov har jag oftast dagar då jag tycker det vore bättre att sluta.