Mysecretwindow.se

Ett fönster till min hemliga och ändå inte så hemliga värld.

Allvar

Skrivet av den 19 februari, 2009 i Svammel

Var och hälsade på lilla mamsen på sjukhuset igår. Hon halkade nere i tvättstugan och vred om knät så att det gick av något (Svårt att få vettig info ur min mamma) dessutom blev det visst bensplitter nere vid fotleden så den fick de lappa ihop med en förfärlig massa stålpinnar.

Stålpinnarna gör visserligen att hon slipper ett kliigt svettigt gips. Men de måste ju opereras bort om jag hajat det rätt.

Har varit ganska knepigt att besöka henne för först var hon ”satellitpatient” dvs hon var inte på någon fast avdelning, jag menar hur många ligger på Gyn för benbrott? Ja sen flyttades hon så klart till ortopeden och det var väl OK hon var ju i alla fall på samma sjukhus. Sen blev det flytt till nytt sjukhus till på köpet. Och när plockepinnet ska bort blir det nytt igen.

Jag fick komma på en lösning att hålla koll på henne, för hon vill ju dessutom vara hemlig. De får inte tala om vart hon är mer än för mig, vilket gör att de inte berättar för någon med deras allt eller inget sekretess. Har nu lämnat Ms ”gamla” mobil med ett kontantkort i. Den visade sig vara väldigt läskig och ”övreteknisk” med väldigt svåra knappar. Det som var bra var att det var slidefunktion så att hon enkelt kunde svara utan att behöva fundera.

emporia_life_plus_156x200Hur som helst så blev mamma väldigt glad fast hon är livrädd för ”ny” teknik.
Mamma: Jaha nu ska man alltså tvingas lära sig sånt här!?
Jag: Ja nu kan i alla fall jag nå dig även om du inte klarar av att ringa.
Mamma: – Ja jag kanske borde ha en egen ”sån där” när jag nu blivit en fumlig gammal kärring. Då kan jag i alla fall ringa 112 själv när jag ligger där.

Mamma ser mycket nöjd ut med det beslutet att bli mobilburen och utbrister
– Det är nog dags nu.
Jag: Vill du att jag ska köpa den åt dig?
Mamma nickar ivrigt och ler, för teknik vill hon verkligen slippa välja själv.

Jag Som märkt hur krångligt det redan är för henne trots att jag mattat in mitt nummer inser att det krävs en vettigare telefon, med stora knappar och helst bara ringfunktion. Varför har inte de välkända märkena en Seniortelefon? Den behöver ju inte uppdateras varje år med nya modeller den ska ju vara basic. Nu lutar det åt en Emporia life plus som visserligen är dyr för hur mycket hon kommer använda den gissar jag. Men samtidigt en trygghet både för henne och för mig. Vad tror ni vågar jag köpa en noname telefon så passa dyr som den endå är?

5 har sagt sitt

5 har sagt sitt när det gäller mina tankar om “Allvar”

  1. Det här sa Linda den 19 februari, 2009 klockan 12:44 1

    Men finns det inte såna där ”seniortelefoner” även av ericsson och nokia.. låter ju märkligt.

    Nä visst är det konstigt.
    Men de anses väl som en svag målgrupp med tanke på hur svårt det varit att få mamma att inse att det kan vara bra att ha.
  2. Det här sa Carina den 19 februari, 2009 klockan 13:25 2

    Åh nej,stackars mamma…….lite Greta Garbo tycker jag mig
    läsa mellan raderna, hemlig till 1000!
    Du det finns en mobil som syrrans kille tyckte jag skulle
    köpa som är som en stooor miniräknare, enklaste av enkla verkligen.
    Har för mig att den inte var speciellt dyt då, ca 2 år sen!
    Om den finns kvar har jag ingen som helst aning om,
    lika lite som märke 😳

    Hahah vet du att mamma hade Garboglasögon när jag växte upp. Stora feta bågar och mörka glas.

    Låter som Doros seniortelefon… Men den måste hon använda knapplås på, vilket känns som överkurs i hennes fall. Dessutom kostar den lika mycket. Men den har tydligare knappar vilket kan vara bra.

  3. Det här sa Camillas den 19 februari, 2009 klockan 18:47 3

    Nä, stackars mamma! Fy vad ont det där måste göra och vad jobbigt att vara gipsad.
    Helt plötsligt känns mannens tumme som a piece of cake!
    Hm… har du en kändismamma, eller?
    Kram kram!

  4. Det här sa C a m i l l a den 19 februari, 2009 klockan 18:50 4

    NÄ… försvann min kommentar?

    Nä den försvann inte…du hade skrivit in en konstig bloggadress så den fattade inte att du var du och att du är ”känd” Jag har ”rättat” det 😉
  5. Det här sa C a m i l l a den 19 februari, 2009 klockan 18:51 5

    Ja tydligen… tar om den igen då…

    Nä, stackars mamma! Det där låter inte alls kul, vad ont det måste göra och vad jobbigt det låter att gipsa benet! Helt plötsligt känns makens tumme som a piece of cake!

    Hm… har du en kändismamma? 😉

    Kram!

    Nope någon äkta kändis är hon inte…mer en doldis
    😉