Idag fick jag äntligen träffa min mamma och få någon form av riktigt avsked. Det släppte många knutar att se henne ligga där i kapellet. Det kändes som hon redan var fri från sin förrädiska kropp. Jag såg min mamma men samtidigt saknades mycket av henne både i ansiktsdrag och själ. Det var väldigt fridfullt och lite som en begravning utan kista.
Men så här minns jag mamma och det här är en bild av mamma jag vill ha kvar.
Ett fridfullt farväl, även om jag önskar att jag fått prata med henne, tala om hur mycket jag älskar och saknar henne och att hon då skulle höra mig. Nu kan det ju inte bli så, men detta möte var till viss del befriande. Synd att jag tvingades vänta så länge, även om det gav mig tid att landa och samla mig så blev väntan för lång.
Kram ♥♥♥
Å vilken fin bild av din mamma. Det är fridfullt att se den avlidna ”sova”. Det ser så lugnt och avslappnat ut. Verkligen som om dom blivit fri allt elände.
Förresten – du har verkligen inte förändrats mycket sen du var liten.
Jag har bara blivit tjock och rynkig
Bilden på dig och din mamma är verkligen fin.
Men vilken gullig bild av dig och mamma, värdefullt att ha!
All kraft till dig Cia, du har det tufft just nu…..kram kram!
Bilden på dig och din mamma från Gotland är alldeles underbar. Du är dig riktigt lik från du var liten, samtidigt som du påminner om din mamma.
Avskedsbilden är både rofylld och skrämmande, men mest rofylld faktiskt.
Många kramar!
Jo det var rofyllt, och närbilder skulle nog ha varit mer skrämmande för alla utom mig. Men jag behövde ha en bild från avskedet där.
När jag såg bilden från din barndom kom din mammas röst väldigt tydlig till mig!
Det var så jätte länge sedan jag sett henne senast att nu genast när jag såg den där bilden, så hälsade hon på mig som hon brukade. Det var helt konstigt att bilden så starkt associerade till hennes röst.
Det är bra att nästan alla har gått hem från jobbet redan, för nu sitter jag här med tårar i ögonen.
=,(
-Jörgen-
Tack du gav mig ocksåå hennes röst för en liten stund och även hennes skratt.
Jag klarade mig precis från tårar när jag läste ditt inlägg. Troligen för att det redan fallit så många.