Föregående inlägg föranleder till uppvisning i smaklöshet (Ursäkta den dåliga bildkvalitén). Nåja den svarta klänningen skulle jag faktiskt kunna bära även idag med om jag bara gick i den. den är hyffsat tidlös. Puffärmen vet jag inte riktigt om den är OK, inte heller de fingerlösa handskarna. Fast den klänningen åt en mus upp när jag bodde med min man på Ingarö, så det behöver jag inte bekymra mig över tack och lov. Den rosa gräddtårtan borde egentligen inte visas upp men oj vad beundrad den blev när det begav sig. Ja ja skratta ni bara, och klä er för guds skull tidlöst och inte efter mode. För om 20 år kanske ni ser tillbaks… då ni!
Nää, men det var ju stiliga kreationer! Inget du behöver skämmas för!
Så där snygga grejor har jag nog aldrig haft på mig, det var med pastellbommulskavajer och sånt för mig. Snygg-snyggt!
Kram!
Camilla: Gräddbakelsen var lite överdriven… Men Ohhh ja pastellfärgade bomullskavajer, pyjamasbrallor, Gul & blå kläder hörde till min vardag.
Wow… tänk hur man såg ut då…
Jag hade nån rosa volangkjol som var sååå söt. Och sen vet jag att jag anväde knallfärgade skipants med mormorskängor till… Hah.. det ser för roligt ut nu i eftehand.
Ang. Fotoböcker. Visst är det en form av digital scrapping. Fast väl så förenklad. Bara att dutta ut bilderna på sidorna, slänga dit en ram eller två, bakgrundsfärg och ltie text. Hur smidigt som helst. Jag gör såna löpande. Den jag börjat med nu är från nyår och kommer sträcka sig till ungefär nu. Sen är den full (60sid). Riktig scrapping gör jag av speciella saker – som hänger ihop. Resor, babyalbum och så. Inte bara lösa händelser.
Linda: Ohhh mormorskängorna var min bästis älsklingar. Puhhh jag gick aldrig på det där med tubsockor i pumps heller…tyckte det var asfult och vägrade!
Mmm M och jag scrappar några av våra resor. Vår NY-resa tror jag blev på 100 sidor. Med små minnesgrejor mm.
Åter till slutet av 80-talet. Jag har en scrapbook från tiden då dessa bilder togs (De är snabbscanade från det scrappalbumet).
Då fanns inte alla dess fancy scrap-papper, stansar, band mm. En stor pärm som hade namnet ”Scrapbook” var det som gick att tillgå.
Svar: Haha.. kalle och Hobbe är en VÄLDIGT bra liknelse med bus och hans tiger. Tiger är med ÖVERALLT. Från han föddes tills ännu… Vi har haft fem likadana för att kunna varva i tvättmaskinen. Nu är en uppnött och slängt och två till borde slängas. (Ingen har några ränder kvar.. dom är borttvättade för länge sedan…)Men vi måste hitta några nya först innan vi gör oss av med dom gamla. Tigrarna (eller tiger då, han vet ju bara av ”en”) har varit många gånger till grekland, dom väntar i skåpet i badhuset när vi badar, följer med och handlar, ligger i hans hylla på förskolan, åker cykel med honom, och sover givetvis med honom.. Och han pratar och leker med denna tiger. Undra hur länge han kommer hålla fast vid sin älskade tiiii
Linda: Jag har en nalle som var med på samma sätt som tiiii. Men det finns bara en av den. den har blodats ner, tappats bort (och återfunnits), bytt stoppning, luktat skunk, hängt i tvättstugan i öronen (jag led med Nalle), rest jorden runt och alltid varit med. Den fick ligga kvar i sängen även långt efter att jag ”behövde” henne. Nu ligger hon dock på vinden.