Just nu sitter lillkissen och gapar. Pympelympan har bara ett ord i sitt vokabulär… ett väldig pipigt(läs skrikigt) men bestämt NEJ. Pricken han kan kuttra, mjaua, puffa, mm, han har helt enkelt ett mer utvecklat språk. Han är bra på kroppsspråket också. 
Att kasta sig på golvet framför fötterna på oss tvåbeningar betyder ”jag vill ha mag-gos”, att gå i åttor framför fötterna betyder ”lyft upp mig”. Hur som helst så är Pympen övertygad om att hon äger mig och att jag bör göra precis som hon säger, det är bara det att hon pratar den där andra kattdialekten jag får anstränga mig att förstå. Hon är övertygad om att bara hundar har ägare, katter har betjänter. Men eftersom hon bara kan uttala ett ord så är det inte alltid så lätt att förstå hur hon vill ha det. En sak är dock säker hon vill alltid ha blötmat, fast just nu vill hon nog ha gos.
Kikar över på Pympen.
Hon lägger huvudet på sned och skriker Neeeee
Jo det är definitivt gos hon vill ha.
Finns det ett universellt kattlexikon?
Katter är störtsköna. Riktiga personligheter. Jag har just nu en i knät som försöker ”hjälpa till” allt vad hon kan. Hon har fattat vad nej betyder, men verkar inte bry sig nämnvärt
Ja jag och Cesar Millan ”mannen som talar med hundar” har ungefär samma läte för nej. Pympen vet vad det betyder och efter ett par tillsägningar brukar hon ge sig. Kanske för att hon vet att annars skakar jag på sprayflaskan. Jag tog mig tid att uppfostra dem när de var små. Klöste på katträdet själv för att visa dem vart man får etc. Det har funkat. Nicke vet att in betyder att nu ska vi gå in från balkongen. De vat att man stannar på tröskeln och inte går ut i trapphuset trots att dörren är öppen mm. Så trots att jag är ägd har jag fått sätt några gränser.