Jag har alltid avskytt gymnastiken i skolan. Är inte direkt någon bollbegåvning så jag kände mig alltid klumpig och omotiverad. Det och lite andra händelser ledde troligen till att jag tappade det lilla intresse jag hade när det gäller träning. Jag trivdes bättre hemma med näsan i en bok, det tycktes dock inte ha någon inverkan på min vikt. Jag har med andra ord inte alltid varit en otränad blobb. Rasade i vikt något helt oförskämt när jag var 13, vart rent av så pinnig att det nästan såg ohälsosamt ut.
Tunn och tanig var jag sedan tills jag åkte som utbytesstudent i Florida. Första halvåret gick faktiskt riktigt bra där, kanske för att jag sprang en liten kort runda nästan varje kväll + att jag hade PE ( Physical Education) varje dag. Sen började mina knän att knäppa och ömma och Jag hade mer konst på schemat andra terminen och ingen PE alls. Då small det till 12 kg på ett halvår. Ser jag tillbaks på bilder så var det inte oklädsamt att få lite mer hull på kroppen, men lagom är ju bäst.
Sen har åren fått lägga på ett kilo här och ett där. Det är faktiskt så att man knappt märker att det händer. Speciellt som min självbild visar det där skelettet jag en gång var. Det är egentligen bara på foton och ibland framför spegeln jag ser att det finns ställen som är lite väl runda. Jag vet att jag borde göra något men har blivit bränd av SATS där jag varit medlem två ggr. Knän och leder har inte förbättrats utan snarare förvärrats och konditionen ska vi inte tala om, finns det en minusskala?
Är jag lat? Nja lat vet jag inte men förbannat bekväm och då finns det bra undanflykter. Framför allt är det lederna som spökar men simning lär ju vara skonsamt. Tar mig inte råd att börja simma, sen är jag ju som jag sa bekväm man ska ju ta sig till simhallen, byta om , simma, duscha mm. Sen är ju hela dagen slut och allt man har gjort är jobbat och tränat (inget av dem står på min lista över vad som gör livet värt att leva). Nej mitt största problem är nog motivationen. M har kört med en personlig tränare under något år snart och hon har fått peppa honom ibalnd, det ger synliga resultat. I dag surfade jag på personliga tränare… Det blir svårare och svårare att komma igång då jag verkligen avskyr tanken på träning och skäms över att jag inte tagit tag i det tidigare…och så går tiden yttreligare…
Kanske, kanske kan jag ta mig råd att skaffa en när jag betalat av min kamera (Ytterligare en ursäkt… om än högst verklig för mig). Just nu har jag aningens mer motivation än vanligt synd att jag inte kan ta tillvara på den och skaffa mig en alldeles egen slavdrivare.
