Nu sker det omöjliga på Folkungagatan, ja om man får tro gatuborgarrådet. Trottoarerna har nämligen haft decimetertjocka knöliga islager som varit nästa omöjliga att ta sig fram på utan att riskera både liv och lem. De senaste dagarna har jag dock vaknatav ljudet av en tryckluftsborr fastmonterad på en bobcat som har arbetat sig igenom islagren. Har dock inte haft med mig någon kamera så någon illustration av detta kan jag inte bjuda på. Men ohhh var det är härligt att kunna gå normalt utan spänningar i höften och ständig halkskräck. Jag lider ju fortfarande av min axel, så detta är fullkomligt underbart.
Har ni märkt att det är ljusare när man vaknar. Den kommer i år också, jag kan ana den. Ja våren alltså, det måste vara den jag känner. Eller?
jag har märkt att det blivit ljusare. man blir såå lycklig. mer, mer!
Ja visst sjutton märker man av ljuset. Även här uppe i norr!
Hey
Hur är det med dig idag?
Kram Josefin
Jag älskar ljuset. Lättare att vakna . Din design här är urvacker. Är avundsjuk på dig som kan.
Vet du? Nu ska vi rusta hela köket. Vi har fått vårkänslor tror jag eller nåt.
Men tackar för berömmet.
Jo, härligt med vår! Jaa, inte riktigt än då, men man kan känna det i luften…. Lite skoj att läsa om att man i storstaden borrar bort isen på gatorna, det var en ny tanke för en lantis som vuxit upp på de snötäckta vidderna
Vägrar tro om inte jag får se bilder!
Håller fortfarande på att bryta benen av mig varje gång jag går ut här (precis söder om söder).