Det är nästan plågsamt för mig som är inredningsintresserad att se på mitt hem så här. Men tack och lov känns det lite mysigare i verkligheten. Just nu bor jag i ett korttidskontrakt eller som det tidigare kallades – rivningskontrakt. Jag bor en månad i taget och kan bli uppsagd med en månads varsel. Så någon stor upprustning har det inte varit frågan om. Jag längtar efter den dag då jag har ett hem… ett riktigt hem.

Skulle helst vilja bo kvar så att det var värt att fixa till lägenheten (med 1a handskontrakt då…). Jag trivs ju så himla bra. Om man tänker på det nikotingulataket och väggarna, den misshandlade parketten (Jag tror damen som lär ha bott här innan dog på golvet, för det är en mörkfläck där som katterna kraffsar på hela tiden), badkaret som knappt har någon emalj kvar, hallklinkersen som har så breda fogar att det nästan är omöjligt att hålla sandfritt, de gula 60-70tals tapeterna i köket med matchande skåpluckor, tvättstugan som alltid är fullbokad och med ett torkrum som haft ur funktionsskyllt sedan jag flyttade in. Ja det är verkligen ett perfekt hem… för någon som skulle vilja sätta sin egen personlighet där. Jag vill ha den NU!

1. Här ser man in i sovlakoven från hallen, dessväre har någon idiotisk arkitekt satt garderobsdörr i den vilket gör att den inte går att använda till något vettigt. Sängen skulle sitta som gjuten om inte garderoben hade dörren där utan mot rummet. Alkoven är 160 cm djup, som gjord för min säng i övrigt.

2. Mitt kitschiga kök… Där hyresvärden uttryckligen sa ”måla inte om köket” vid inflyttning, aknske för att man inte ska bli för fäst vid lägenheten . Fast jag har liksom vant mig.

3. Det rum som faktiskt har fått en liten uppfräshning. Väggar och tak var i någon konstig blå med sotsvarta sprickor som gjorde att det såg ut som om det brunnit i lägenheten.