I gÃ¥r fick jag besked om att min älskade Nemo har trasiga njurar. Om inget mirakel sker kommer han att fÃ¥ somna in pÃ¥ mÃ¥ndag. Jag ser det scenariot framför mig som en mardröm i vaket tillstÃ¥nd hela tiden. SÃ¥ grÃ¥tattackerna avlöser varandra. Nej han lider inte just nu enligt veterianären den lilla glimt av hopp som finns (Ett ultraljud som ska göras kanske visar att det â?baraâ? är en infektion) är inte mycket att hänga upp sig pÃ¥ dÃ¥ det bara är som att gripa efter sista halmstrÃ¥t. 
För mig som inte kommer få några barn är det som att mista ett, märkligt nog fäster man sig vid ett djur lika mycket som om det vore en människa och kunde jag skulle jag med glädje ge honom min ena njure. Detta låter ju inte alls logiskt men sedan när var kärleken logisk?
Ord kan inte beskriva den sorg jag känner och ord kan inte ta bort min sorg
Åh nej, det var verkligen en tråkig nyhet! Jag förstår hur hemskt det måste kännas. Kan bara önska dig krafter…
Nää, fy fasiken. Förstår dig precis. Vill inte ens tänka på hur du känner dig just nu. Vet bara hur jag skulle mått
Seriöst. Vart fan kom du ifrån? Helt plötsligt gick du om mig på bloggtoppen, när du inte ens var med på förstasidan imorse
höhö, den ständiga kampen 
Tja som det sett ut så har jag klättrat hela dagen… För ärligt talat efter att ha avlivat min älskade kisse igår så skiter jag fullständigt i vart jag är placerad på bloggtoppen idag.