Mysecretwindow.se

Ett fönster till min hemliga och ändå inte så hemliga värld.

Var rädd om dina äkta vänner

Skrivet av den 5 maj, 2011 i Sorgearbete

Jag fick reda på att min mamma gått bort. M är i Indien och min pappa svarade inte i telefon just när jag ringde. Jag ringde min bästa vän A som mötte mig på stan någonstans i tårdimmorna.  Jag tänkte att hon tog lite extra lång lunch. Men nej hon stannade med mig på Sturekatten hela dagen tills de stängde och sen ytterligare flera timmar. Har inte fått träffa min mamma än då hon skulle tas till sjukhuset för obduktion. Det känns brutalt men jag antar att det är normalt. Jag ska få se henne senare.

Men just nu är jag bara så väldigt tacksam över A som återigen fanns där och grät, pratade och mindes med mig. Jag älskar dig A.

(Vill också berätta om och säga tack till tjejen på Thomas Sabo på biblioteksgatan som jag inte känner alls, jag gick in där från kylan för att vänta på A. Och möttes av en lite förrymd Yorkie som smitit upp. Hon bad om ursäkt, men med knappt förståbar röst fick jag fram att mamma dött och att den lilla hunden fick mig att må bättre. Tjejen sa inte så mycket mer än accepterade och bekladae och lät mig vara mitt upprivna jag. Så gick hon och hämtade hund nummer två. De var så helt bedårande och så absolut kärleksfulla med mig en okänd människa att jag för en stund blev varm, lugn och mjuk inuti. Det gjorde den stunden så mycket lättare.)

10 har sagt sitt

10 har sagt sitt när det gäller mina tankar om “Var rädd om dina äkta vänner”

  1. Det här sa Annelainen den 6 maj, 2011 klockan 15:33 1

    Vad skönt för dig att du har en sådan vän. En kram till dig från mig.

    jag är väldigt tacksam över att ha en sån vän, det är väl i nöden vännen prövas och A är en äkta vän. Jag hoppas bara att jag kan vara lika mycket vän för henne som hon är för mig
  2. Det här sa Linda den 6 maj, 2011 klockan 17:36 2

    Oj vad tråkigt. Och vilken tur att du har en sån vän. Hoppas helgen inte blir allt för tung nu, trots förlusten. var hon gammal din mamma?

    Så mycket som måste ordnas, beslut som måste fattas. Så måste jag få säga farväl till mamma. hon var bara 63 år.
  3. Det här sa Johan den 6 maj, 2011 klockan 20:28 3

    Underbart med riktiga vänner när det kommer svåra stunder i livet.
    Tänker på dig Cia.
    Kram Johan

    Ja dem får man inte hur som helst. Jag hoppas att jag förtjänat A. För hon är fantastisk. A & M är två såna vänner som jag undrar när jag gjorde så gott att jag kan anses värdig såna vänner.
    Tack Johan det är skönt att veta att fler än de också bryr sig om.
    Kram!
  4. Det här sa smäm den 6 maj, 2011 klockan 22:23 4

    MÃ¥nga kramar till dig!

    Såna vänner är guld värda!

    Jag tror inte jag kan räkna till mer än tvÃ¥… SÃ¥ de är dessutom oerhört sällsynta. Antagligen därför de är värda sin vikt i guld och mer därtill.
  5. Det här sa Linda den 6 maj, 2011 klockan 23:40 5

    Ja det var pÃ¥ tok för tidigt. Usch… trÃ¥kigt. Var hon sjuklig dÃ¥ eller kom det som en total överraskning?

    Min mamma är 58 och det skulle kännas mycket märkligt om hon försvann redan.

    Så mycket tråkigt som ska ordnas. Visst har du väl en syster?

    Jo hon var visserligen ganska sjuklig men bode hemma och var inte sÃ¥ dÃ¥lig hon var inte pÃ¥ hemtjänstens ”dödslista” De har en sÃ¥n där risken finns. SÃ¥ även om hon var sjuk kom det som en överraskning. Nej jag är enda barnet och min pappa och hon skiljdesig för 20 Ã¥r sedan. SÃ¥ jag lär fÃ¥ fixa allt själv. Men jag har en känsla av att M kommer att hjälpa mig.
  6. Det här sa lotta den 7 maj, 2011 klockan 12:04 6

    Cia, skönt att du har Annie och att Mika är hemma nu. Kramar

    Ja jag är inte helt ensam, det känns skönt.
  7. Det här sa Carina den 7 maj, 2011 klockan 15:27 7

    Beklagar sorgen Cia…..kram Carina ♥

    Tack Carina. Lite tungt nu inte bara med förlusten utan allt som ska fixas. Allas tankar hjälper av någon underlig anledning.
  8. Det här sa I N I S E N den 7 maj, 2011 klockan 18:47 8

    KRAM!

    Tack, det värmer-
  9. Det här sa Linda den 8 maj, 2011 klockan 13:51 9

    Jaha.. dÃ¥ fÃ¥r du verkligen dra hela lasset själv. Tungt. Men Ã¥ andra sidan behöver du inte kompromissa med nÃ¥gon utan kan göra precis som du tror att din mamma ville ha det – och som du själv vill. Jag hoppas jag fÃ¥r vänta länge innan jag behöver ta i tu med sÃ¥na jobbiga saker

    Jo jag kan vara säker på att slippa tvister i sorgen i alla fall. Rätt skönt. Jag hoppas att jag ska hitta något som talar om hur hon ville ha det. Fast hon har en faslig massa papper som måste tittas igenom för att hitta något. Känns som ett heltidsarbete.
  10. Det här sa Camilla den 9 maj, 2011 klockan 21:35 10

    Tur att du har A och att du har M! I nöden prövas vännen, sägs det ju…
    Hoppas att det känns lite lättare nu, även om det tar lång, lång tid att bearbeta en sån omvälvande, hemsk händelse.
    Inte för att det passar in här – men macronerna sÃ¥g supergoda ut. Jag har bara fikat pÃ¥ Sturekatten en gÃ¥ng och det var ett mysigt ställe.

    Ja jag vet faktiskt inte hur jag skulle klara av det utan dem.

    Jo jag fick se mamma idag, konstigt nog gjorde det det aningen lättare. Nu är det bara allt som ska arrangeras bouptäkning och tömning av mammas lägenhet kvar. Känns överväldigande.

    Jag hade aldrig smakat, så A och jag bestämde oss för att smaka (Det var helt nytt för henne med) Choklad och citron var bäst. Jag och min pappa brukade fika där när mamma var hos frissan (Klippoteket som låg precis bredvid under min uppväxt. Tror det lades ner nyligen men är inte säker det kan finnas kvar i mindre skala.)