Jag tror min chef måste ha saknat mig lite. För jag hade fått en present på mitt skrivbord när jag kom. En alldeles egen pin-up-gubbe Från Gubbkalendern 2007 (Ni får bara bilden i litet beskuret format pga © Foto: Lasse Modin. Men hela bilden + många fler gubbar finns om ni klickar på länken )

Gubbarnas version av Kalenderflickorna. Ett publicitetstrick som blev en charmerande långfilm med Helen Mirren i huvudrollen.
Så nu vet ni vad jag ser på mitt skrivbord varje morgon jag kommer till jobbet från och med nu!Potatismannen…

Det är väl ingen hemlighet att jag älskar Halloween, då jag ju till och med gjord den specialbilagan. Jag skulle gärna gå på någon läskig ”Spökfest” och klä ut mig till läbbigt blodtörstigt monster. Halloween HOrror i Orlando var så jäkla coolt. Fast definitivt inget spökhus för barn. Hjärtat pumpade fast man visste att det var fejk. Som att kliva in i en skräckfilm. Oj oj…  när vi klev in i bårhuset och det hängde liksäckar i kedjor i taket och det plötsligt blev svart och kedjorna började rassla, då anar ni att vi sprang mot den springa ljus vi tidigare sett var utgången. Man är alldeles utpumpad och uppspelt när man gått igenom ett sånt spökhus. Hittade den här näringsdrycken som visst ska innehålla en del bärdryck så som blåbär. Den ser ut som blod och är packad som blod men skulle passa bra att sörpla på vid ett sånt tillfälle . Tyvärr känns det som om jag inte får fullt vuxen respons på mina barnsliga Halloweenbegär. Men en dag…då ni då ska jag ställa till med Den läskigaste festen ni kan tänka er. Med de läskigaste dekorationerna och tillbehören… Ja dååå ni!

Sist vart jag illa berörd på ett bra sätt. Den här filmen var lugnare men vidrig på sitt sätt. Per Oscarsson var bra och gick utanför sina typiska Per Oscarsson later, tummen upp för det. Michael Nyqvist var OK fast kanske inte lysande. Paolo Roberto skulle kunnat vara riktigt bra om han sluppit sina styltiga manus rader och istället fått säga det så som Paolo Roberto skulle sagt det, Vi känner inte igen den Paolo vi sett i interjuver och egna TV program. Nu blev det styltigt. Noomi Rapace är däremot den som håller upp hela filmen aldeles själv, hon är briliant som Lisbeth Salander. Kanske är hon för bra för sitt eget bästa och kommer alltid förknippas med rollen så att man inte kan se henne som något annat, eller så är hon så jäkla bra att hon blir trovärdig vad hon än gör… Vi får väl se.