Andas tungt i den tryckande fuktiga luften. Min längtan ”hem” till Florida är för tillfället stillad, den tropiska hettan har rullat in över Stockholm som ett stort fuktigt duntäcke.  Luftfuktigheten är är högre än i Amazonas djungler och det är inte bara ett uttryck det ÄR så kladdigt. Stockholms 90% mot Amazonas futtiga 85%.

I natt blev det inte många timmars sömn, i Stockholm var vi inte långt ifrån en tropisk natt vilket betyder att temperaturen inte kryper under 20 grader. Nu vart det ”bara” en halväkta där temeperaturen sjönk till 19,3 grader. Inte ens kissarna var sugna på sitt sedvanliga nattrace. Istället låg vi och rullade som strandade valar alla fyra, kippandes efter andan.

Knappt utvilad beger man sig motvilligt till jobbet, huden är fuktig innan man kommit ut ur porten, det går inte att skilja svett från luftens kladd. Precis som i Florida, skillnaden är att i Florida får man andningsutrymme på eftermiddagen då ovädret brakar lös och allt som ångat upp kommer ner igen.

Luften står helt still mellan heta ångande husväggar. Då skulle man kunna tro att det är skönt att som jag bor så att jag ser ut över takåsarna. Det läget kostar och då pratar jag inte ekonomiskt utan jag tänker på den obarmhärtiga hettan. Solen steker på, persiennerna åker upp först sent på kvällen och ner innan jag går till jobbet allt för att stänga hettan ute. Jag oroar mig för att kissarna ska bli kokta som i en bil i en stekhet lägenhet.

Har det alltid varit så här? Jag minns ju heta soliga somrar men de var ju ute i skärgården och de kändes inte så här obehagliga. Dags för klyschan ”det var bättre förr!”